foto: Isa Öhman
Något år efter att vi slutat Konstfack var vi fem klasskamrater som sökte efter en gemensam arbetslokal. Vi hade haft några tillfälliga i olika konstellationer, vid Jästfabriken i Rotebro och på Bryggargatan i Stockholm.
Vi hittade en lokal på Katarina bangata på Söder. Året var 1980 och det coola Södermalm fanns inte ännu, men mysigt var det. Vi hittade en f.d. bilelektrisk verkstad, damen som var innehavare ville ha en överlåtelsesumma som vi tyckte var OK. Efteråt har vi nog tyckt att vi var väldigt optimistiska med tanke på lokalens standard. Det såg minst sagt krigsskadat ut och golvet var ”snäppet bättre än stampat jordgolv” som en av mina kollegor uttryckte det. Hon påstod också att det var en svängd hylla på den rundade väggen mot trapphuset som avgjorde att lokalen hade en potential.
Vad skulle vi då kalla oss som grupp? Det var den aktuella situationen då, man skulle vara en grupp, 10-grupp eller textilgrupp. Det fick bli Textilverkstan Katten. Kollektiv låg i tiden att vara individualist var inte politiskt korrekt. I själva verket var vi fem individer med fem olika viljor som hade rätt svårt att samarbeta om ett gemensamt projekt. Det var lokalen som fick ett namn egentligen. Fast en del syntes vi tillsammans och det ska jag berätta mera om sen.
Vi var fyra som jobbade med mönster, Birgitta Nyhrén, Bitte Hassan, Ingrid Rönnelius och jag, samt Isa Öhman som arbetade och arbetar fortfarande med bildkonst i alla former. Fiber art, måleri, teckning och collage. Birgittas mönsterstil är verkligen personlig och egensinnig. Häftig! Ingrid är mera grafiskt ren och minimalistisk i sitt mönsteruttryck . Bitte är fena på att teckna människor, djur, växter och miljöer. Både Ingrid och Bitte är trendkänsliga fast på olika sätt som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Jag kommer att göra en utförligare presentation av var och en i senare inlägg.
Det var Birgitta som skapade vår symbol och logga ”Katten”. Här som skylt och sen som kort som vi skickade ut till öppet hus och till kunder. Hur det såg ut när vi tog över lokalen kan man ana på nästa bild. Sen kan man se hur roligt vi hade när det var fikadags, Birgitta, Bitte och jag. Isa höll i kameran och Ingrid var ute på uppdrag. Tygerna i bakgrunden handtryckte vi till vårt först öppna hus och som man kan se var det Katt-tema och schackrutigt som gällde. Det börjar kännas lite hett igen!
grafisk form och design: Birgitta Nyhrén
foto: Alex Karanikas
foto: Isa Öhman
foto: Isa Öhman
Ytterligare ett exempel på handtryck från Konstfackstiden. Den här myshörnan är från vårutställningen -79. Mönstret på kuddarna med flätmönstren härstammar från den första uppgiften i handtrycket i årskurs ett på Konstfack. De andra från fjärde och sista året. De funkade bra ihop.
Idag är jag tacksam att jag sparat på prover och arbeten jag har gjort. I en pärm hittade jag de här handtryckta proverna som jag gjorde andra året på Konstfack, 1977. Det var småmönstrat som gällde då.
Det började med att jag gjorde lingonmönstret. Vi hade tidigare varit och tecknat på Skansen och jag hade skissat tupparna och hönorna som gick fritt ute på gårdarna. När jag såg likheten mellan mina svajiga lingonblad och tupparnas stiliserade stjärtfjädrar fick jag idén att använda detta på något sätt. Utnyttja tryckschablonerna cross over. Jag började skissa så att olika mönster skulle passa ihop rent tekniskt. Sen kom det roliga, att trycka och få fram tygerna ”på riktigt”.
Jag testade med en slinga i både positivt och negativt tryck. Den senare använde jag för att prova på reservagetryck med bären tryckta med reservagepasta, revervaget blev lite luddigt, inte så distinkt. Lövknippet kunde jag vända på och trycka ”dubbelt” så jag fick en lite större kvist. Småblommor och blad, småblommor och slinga, blåbär i stället för lingon. En massa olika kombinationer. Mönstergalningen var i sitt esse.
Lingonmönstret blev dukar och sjalar som jag sålde till vänner och på julmarknad.
slinga med bär i reservageteknik
Som alldeles nybakad textildesigner 1980 fick jag och min kollega, Bitte Hassan, kontakt med ett japanskt företag som ville ha skandinavisk design för sina handtuftade mattor. Företaget hette Senko och de skapade ett varumärke som hette DEFINOS efter begynnelsebokstäverna i Denmark, Finland, Norway och Sweden.
Det var mycket seriöst upplagt från deras sida. Vi skulle lämna våra designskisser till Textilrådet som sedan skickade detta vidare till Svenska ambassaden där Senko sedan valde ut design. Alltså inte en chans att kopiera eller så. Ett engångsbelopp betalades ut och sedan fick vi royalty. Första gången sålde vi fyra mönster var. Det var fantastiskt tyckte vi. För detta arvode åkte Bitte och jag till Paris för inspiration.
Samarbetet med Senko pågick i tio år och höjdpunkten var när de bjöd oss till Japan. Första gången fick Bitte åka, sedan var det tänkt att jag skulle åka, dvs de tänkte att jag skulle komma dit ungefär samtidigt som jag födde mitt första barn. Jag fick vänta två år till och 1985 var jag i Japan i tio dagar. En kollega från varje deltagande skandinaviskt land var med och vi hade väldigt skojigt ihop. Vi var ute i visningsrum, på varuhus och hälsade på säljcheferna och vi fick hålla föredrag på pressklubben i Tokyo och på ett event i Fukuoka i södra Japan. Vi åkte runt, var även i Kyoto, Nagasaki, Beppu och Osaka. Vi fick bo på de flottaste hotellen och blev bjudna på allt. Så uppburen designer har jag inte varit sedan dess.
Designen här är inspirerad av samisk slöjd, mönster som är ristat i ben eller trä. Det var på beställning av Senko, de hade angett några teman.
Strömma Textil som jag jobbade mycket med på 80-talet tillverkade vaxdukar, egentligen plastad väv. Mönstret ovan gjordes som metervara, men de gjorde även avpassade runda dukar, där man hade fritt spelrum över hela ytan att komponera sitt mönster på. Fruktmönstret Tropic skissade jag med Stabilo Layoutpennor.
”Den flitigas lampa lyser över den flitiga slampan” var ett ordstäv som jag och mina Konstfackskompisar myntade och hade på väggen i vår gemensamma ateljé på skolan. Här är det jag som var flitig i går med att skruva ihop en ljuskrona i mecanostil av material från Clas Ohlson och lite jag hade hemma. Här ovan med både LED-ficklampor och stearinljus, nedan med släckta ficklampor. Det går ju bra att dekorera med mer naturbetonat material som kvistar, granris, äpplen eller löv, men jag föredrog den här blandningen. Lite julstämning igen.
Med risk för att låta som en känd Ernst: här är några sköna kuddar. Jag sålde designen till Ellos för fyra år sedan. Man börjar få lite julstämning.
Det här mönstret Arboretum sålde jag till Kinnasand, på nittiotalet, när det fortfarande var svenskt. Det enda mönster jag har sålt till Kinnasand för övrigt.
Mönstret ovan är min första komersiella framgång på så sätt att det är det första mönstret jag sålde i mitt mönsterliv. Almedahls Alingsås var köpare och det skedde 1975 när jag gick en preparandkurs på en termin på Textilinstituet i Borås. Vi som skulle börja på Konstsfacks textila avdelning fick inleda våra studier med kursen i Borås. Mycket innehållsrik. Jag har haft mycket nytta av materialkunskapen för Börja Reis, som var en utmärkt och personlig pedagog. Lite mönster hann vi med mellan korvstoppningen och det var här i Borås som jag blev en riktig mönstergalning. Om mönstret Skogtjärn blev en kommersiell framgång för Almedahls vet jag däremot inte. Jag fick 800 kr för mönstret. Kontakten med Almedahls fick jag genom en kurskamrat, så det var inte via Textilinstitutet.
My Surface Book 