I dag, Alla Hjärtans Dag, vaknar du i din säng, blir bjuden på kaffe, får ett paket, ett kort och ser hjärtan så långt ögat kan nå. Tolkar in hjärtan i olika former. Jag tänker också på min pappa Folke, som hade Valentin som sitt andra namn. Han gillade inte det namnet riktigt, därför kom man alltid ihåg att gratulera på namnsdagen för att retas lite. Här kommer en kavalkad av sålda och osålda mönster med hjärtan. Love, Peace & Hope.
Ojojoj, vad man sydde på 80-talet. Här är Simon, ett år, iklädd hängselbyxa sydd av Bitte Hassans design Harlekin för Åhléns, själv har jag ett par byxor sydda av min design Sunnan för Tampella. Harlekintyget använde jag även till att klä om en Sulky sittvagn som Simon hade. För övrigt är tröjan i patentstickning som Simon har på sig under byxorna sydd av två disktrasor! (Oanvända!) Jag har stickat muddarna. Kreativt värre…
Bitte Hassans design Harlekin för Åhléns.
Mitt mönster Sunnan för Tampella.
Mina barn, Simon och Emilia, ligger i kökssoffan som använts som juniorsäng av båda två. Den målade jag med äggoljetempera tidigt 80-tal, färgen håller än, numera fungerar den som just kökssoffa. Påslakanet här är sytt av min design Plopp för Åhléns. Väggarna är tapetserade med min första tapetdesign Smällkaramell för Durotapeter.
Min design Plopp, fanns i två andra färgställningar också:
Här tapeter Smällkaramell, som fanns i Duros kollektion i mer än tio år:
Mina handtryck från Konstfackstiden 1979. Irisar som gardin i tunn batist och som som möbeltyg i flerfärg. Skulle funka idag också. Och stolen skulle jag vilja ha tillbaka. Jag tror det är en Dux som jag köpte på Myrorna.
Tillbaka till 80-talet. Här är Ingrids handtryckta tyglängder upphängda vid en av våra arbetsplatser. Visst är de fräscha! I början bjöd vi in olika kontakter vi skaffat oss på ett eller annat sätt, nedan ses baksidan på ett av våra Katten-kort.
Kortets framsida, har jag visat förut. I början hade vi ett gemensamt visitkort, det blev billigare så:
Här ses en Flitig Isa i arbete. Jag tycker att mönstret på hennes egenstickade tröja känns bekant: nederkanten på tio-veckors Lottokupong var röd och vitrandig på det här sättet. Vi jobbade extra på Svenska Spel (Tipstjänst) på den tiden, så inspirationskällan var inte obekant. Sen ser man Isas skisser på väggen, Isa har hela tiden varit trogen sitt bildskapande.
Vi ett annat fönster sitter jag och jobbar med ett mönster. I skyltfönstret hänger Bittes mönster på tyger för Åhléns, tyget som hänger bakom min rygg är Birgittas tror jag. På väggen ser man en multifärgad variant av Birgittas Katten-symbol. För dyr att trycka på den tiden, men idag skulle man med lätthet ha kunnat skriva ut ett antal affischer själv på egen skrivare. Min tröja är stickad av tjockt bomullsgarn som jag själv flamfärgat.
Nu hoppar jag lite i Kattens historia. Vid det här tillfället är tidningen Habit och intervjuar och fotograferar oss. Lokalen är nyrenoverad och Ingrid, jag och Birgitta poserar stolt framför vår nymålade Katten-skylt, nu i enbart svartvitt och utan ”Textilverkstan”. Tiden är sent 80-tal eller tidigt 90. På de andra bilderna poserar vi tillsammans med våra tyger. Det gula randiga med stiliserade blommor och det blommiga till höger på väggen är Ingrids design. Det gula och blå på väggen samt det rödrandiga är Birgittas. Lövmönstret med sågtandade löv är mitt och det har jag visat i ett tidigare inlägg.
foto: Isa Öhman
Något år efter att vi slutat Konstfack var vi fem klasskamrater som sökte efter en gemensam arbetslokal. Vi hade haft några tillfälliga i olika konstellationer, vid Jästfabriken i Rotebro och på Bryggargatan i Stockholm.
Vi hittade en lokal på Katarina bangata på Söder. Året var 1980 och det coola Södermalm fanns inte ännu, men mysigt var det. Vi hittade en f.d. bilelektrisk verkstad, damen som var innehavare ville ha en överlåtelsesumma som vi tyckte var OK. Efteråt har vi nog tyckt att vi var väldigt optimistiska med tanke på lokalens standard. Det såg minst sagt krigsskadat ut och golvet var ”snäppet bättre än stampat jordgolv” som en av mina kollegor uttryckte det. Hon påstod också att det var en svängd hylla på den rundade väggen mot trapphuset som avgjorde att lokalen hade en potential.
Vad skulle vi då kalla oss som grupp? Det var den aktuella situationen då, man skulle vara en grupp, 10-grupp eller textilgrupp. Det fick bli Textilverkstan Katten. Kollektiv låg i tiden att vara individualist var inte politiskt korrekt. I själva verket var vi fem individer med fem olika viljor som hade rätt svårt att samarbeta om ett gemensamt projekt. Det var lokalen som fick ett namn egentligen. Fast en del syntes vi tillsammans och det ska jag berätta mera om sen.
Vi var fyra som jobbade med mönster, Birgitta Nyhrén, Bitte Hassan, Ingrid Rönnelius och jag, samt Isa Öhman som arbetade och arbetar fortfarande med bildkonst i alla former. Fiber art, måleri, teckning och collage. Birgittas mönsterstil är verkligen personlig och egensinnig. Häftig! Ingrid är mera grafiskt ren och minimalistisk i sitt mönsteruttryck . Bitte är fena på att teckna människor, djur, växter och miljöer. Både Ingrid och Bitte är trendkänsliga fast på olika sätt som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Jag kommer att göra en utförligare presentation av var och en i senare inlägg.
Det var Birgitta som skapade vår symbol och logga ”Katten”. Här som skylt och sen som kort som vi skickade ut till öppet hus och till kunder. Hur det såg ut när vi tog över lokalen kan man ana på nästa bild. Sen kan man se hur roligt vi hade när det var fikadags, Birgitta, Bitte och jag. Isa höll i kameran och Ingrid var ute på uppdrag. Tygerna i bakgrunden handtryckte vi till vårt först öppna hus och som man kan se var det Katt-tema och schackrutigt som gällde. Det börjar kännas lite hett igen!
grafisk form och design: Birgitta Nyhrén
foto: Alex Karanikas
foto: Isa Öhman
foto: Isa Öhman
My Surface Book 