Ruff lokal, tufft arbete
av mysurfacebook
Vi har tittat flera gånger på de här bilderna och skrattat åt vår optimism när det gäller vår renovering av lokalen. Jag nämnde i mitt förra inlägg om en renovering, men det var nummer två, den som dåvarande fastighetsägaren utförde i hela fastigheten.
Med vår begränsade budget fick det bli vit färg, billigaste nålfiltsmattan på det fula ojämna golvet i det yttre rummet, Tretex-skivor täckta med glasfiberväv över de förstörda kakelväggarna. I de inre rummen där det var gropar i golvet efter läckande bilbatterier, spacklades och målades golven.
Allt tog ett år på vår fritid. Vi hade alla extrajobb och försökte göra lite mönster emellanåt. Birgitta hade ett stort uppdrag för IKEA och höll på att få magsår på kuppen.
När vi väl fått ordning på allt hade vi många skojiga oförglömliga fester utöver vardagsarbetet.
Här är det Bitte Hassan och jag som ser rätt irriterade ut, undrar vem som säger vad till oss? Det har jag glömt. Till höger är det vår kompis som hjälper oss att måla i rummet ut mot gatan.
Det innersta rummet med ”golv snäppet bättre än stampat jordgolv”. Alla väggarna var bubbliga, masonitklädda och målade i typisk industrigrå färg med svarta oljefläckar.
I vänstra fönstret kan man ana den omtalde hyllan med ”potensial”. Skyltfönstren använde vi mycket och visade vad vi hade gjort.
Bitte Hassan i ett av de inre rummen, spackling har påbörjats.
Uschrum, duschrum. Jag fick en rejäl stöt när jag skulle rengöra väggarna.
Här är det jag som fått ett telefonsamtal, det ser ut att var ett trevligt.
Vad duktiga ni var/är! Kram till er alla!
Tack Peggy, idag hade jag ALDRIG tagit på mig det renoveringsjobbet. Snacka om Shabby Chic, fast mest Shabby 😉 Men vi hade mycket kul i den lokalen.
vilka tidsdokument, vilken optimism det fanns då. Härligt att få se, tack.
Ja, visst är det otroligt, det finns väl inget i innerstan som ser ut så där nu förtiden.