Kunden som slog sig ner på stolen vid vårt monterbord bar mörka glasögon. Det kändes märkligt att hon tänkte titta på mönster genom dem. Jag och min kollega som jag delade mässmonter med på Surtex i New York försökte förbryllade få lite information vem kunden var och från vilket företag. Svaret var svävande, hon jobbade med ”licensing”. Men eftersom vi var säljare och hon köpare så kändes svaret bakvänt. När hon gått rusade damerna i montern mittemot fram och frågade ”Did NN buy anything from you?” Who is NN? Frågade vi, vi hade aldrig hört talas om namnet. Inte så konstigt med tanke på att det var ett känt amerikansk varumärke, men inte känt i Europa eller Sverige. Nej, hon hade inte köpt något och vi kände oss som frågetecken.
Ett halvår senare stod vi i vår monter på Heimtexil i Frankfurt. En blond dam med mörka glasögon närmade sig. Det var januari! Hon slog sig ner för att titta på våra mönsterhögar. Hur ställer vi till oss till detta? Vad är hon ute efter denna mystiska dam? Snor hon idéer?
Efter ett tag presenterade hon sig med namn och företag och det slutade med att hon köpte fler mönster av oss än vi brukar sälja på en hel mässa. Inget prut heller.
Efteråt förstod vi att hon ville vara in cognito, speciellt på mässan i New York, där hon lätt blev igenkänd. Därför kom hon till Heimtextil och gjorde sitt inköp där. Hon har ett eget varumärke och står som designer för sina produkter, men behövde uppenbarligen lite input. Vem hon var och vad hon hette tänker jag inte avslöja här.
Ett besök på porslinsavdelningen på Bloomingdale i NY gav mig inspirationen till de här kafferepsmönstren. De romatiska kaffekopparna fick mig att minnas hänförelsen inför ett vackert bokmärke när jag var barn. Det var den känslan jag ville uppnå med mönstren. Ren nostalgi alltså. Ett av mönstren tog Hemtex upp i sin kollektion. Det blev en hissgardin och någon detalj hamnade som applikation på en kökshandduk vill jag minnas.
Jag hittade ett lövskelett med tydliga bladnerver och det inspirerade mig till mönstret Lindelöv som Ekelunds Linneväveri tolkade så fint i sin jaquardteknik. Det blev en handduk också med ett stort löv samt en löpare. Löparen finns fortfarande i produktion.
Att ställa ut på en mässa kan vara hasardartat, det gäller att täcka sina kostnader, monterhyra, resa, boende och uppehälle. Under en period på elva år åkte jag en gång om året och ställde ut på Surtex i New York. Jag har alltid sålt något utom ett år, då dollarn var som dyrast, över 10 SEK. Ibland räcker det med EN kund som köper mycket som i det här fallet. En kund som såg några av mina mönster på bordet och slog till direkt på fem stycken. Här är tre av dem.
För fyra år sedan fick jag i uppdrag att göra en serie mönster med lite allmogekänsla för Ellos räkning. Det resulterade bl.a. i gardinen och ljuskronan ovan samt frottéhanddukar, påslakan, flera olika kuddar och lite andra accessoarer. Det var ett roligt uppdrag.